Degernäs - Byns historia

Degernäs – lite historik

Namnet Degernäs betyder ”den digra/ stora udden”

Byn är medeltida och var förhållandevis stor redan under 1500-talet. I Gustav Wasas jordebok från 1543 fanns här 8 gårdar.
År 1571 hade byn ökat till 12 hemman.

Det finns flera äldre kartor över byn, dels från 1600-talets geometriska avmätningar.

I Geometrisk avmätning från 1693-95 fanns 10 hemman, placerade i en radby med gårdarna belägna så att alla fick nära till stranden och ängsmarken i öster. Mellan Degernäs och Risön gick en havsvik in, detta område är torrt först 1822.

Degernäs missionshus, typiskt 1920-tal med klassiska inslag och grå färgsättning. Degernäs missionshus

Väckelsevåg i byarna kring Umeå på 1910-talet.

1913 bildades ”Degernäs kristliga ungdomsförening”. Medlemsantalet ökade och en större samlingslokal behövdes, då beslöt man att bygga ett eget missionshus.

1920 avsattes 200 kronor till en byggnadsfond och en tomt inköptes (av John Johansson).

Einar Nilsson ritade huset, som sedan byggdes av Ernst Lindgren och Helge Jonsson.

1928 invigdes det av prosten Olof Ahnlund. Idag används av EFS (samt som samlingslokal för byn).

Huset har en typisk 1920-talskaraktär, med nyklassicistiska drag; symmetri, stramt, svala kulörer, överljusfönstren med små rutor. På ett gammalt vykort kan man se att det hade spåntak från början och att fönstren hade en spetsig avslutning uppåt, både de stora fönstren i kyrksalen och de små invid porten.

Geometrisk avmätning 1693 – då fanns tio hemman, åtta på nedre åsen, och två på övre. En gemensam fägata fanns för flera av gårdarna på östra sidan. Små åkrar var belägna nära husen. Formen på dem var flikiga eftersom plogen inte ännu börjat nyttjas, utan man plöjde med järnskott årder som tvingade dem att följa terrängen. Sådana små äldre åkrar finns i sluttningen vid gårdarna längs östra åsen finns vid bl a Bernts hus. På västra åsen fanns två gårdslägen dels ungefär vid nuvarande 45:1 och dels högre upp längs den åsen. Det ljusgröna i kartan är ängsmarker, och gärdsgårdssträckningar/hägnaderna är väl utritade. Åkermark har utritats med heldragna linjer. Vattnet skymtar till höger.

Geometrisk avmätning 1711 då fortfarande 10 gårdar. Tydligare fägator. Ett av de översta hemmanen är borta och ett ytterligare tillkommit nära A.

I 1700-tals beskrivning fanns här bra ängsmark, men dåligt vatten, skog, fiske, och bete. ” de har dålig frostlänt åkerjord. Någorlunda bra ängar. Inget timmer eller näverskog, ingen svedjemark, löv eller furuskog, ingen skog för jakt utan endst småskog till ladutimmer, gärdsgård och ved. ” . Här fanns inte heller något kvarnställe –det hyrdes av stöckeborna. Närheten till fodermarker var viktigast från början och avgörande för var man bosatte sig, ”ärjemarkskultur” –dvs man levde på boskapsskötsel, jakt och fiske.
Vattenledning drogs från Stöcksjö först i början av 1930-talet. Tidigare egna brunnar med järnhaltigt vatten.
Dessutom missväxtår och krig under 1600-talet och in på 1700-talet, sedan befolkningstillväxt, jordhunger. Länets befolkning fördubblas under slutet av 1700-talet.
Formen av byn är bibehållen sedan 1600-talet, slingan runt på norra sidan fanns som stig år 1791 storskiftet, men troligen även redan 1711. På storskifteskartan syns också vägen mot Stöcke som gick över Kvarnkläppen. Då fanns här 15 gårdar.

Avvittring 1783. Då skildes statlig och privat mark åt., vad tillhörde staten och vad tillhörde byns allmänning.

Laga skiftet 1883-1887 46 gårdar varav 24 flyttades ut. Laga skiftet är vår största jordbruks, markreform som påverkat landskapet mest. Mycket pålitliga vinklar och karteringar.

Degernäs 8:44, avstyckad 2006 ur hemmanet Degernäs 8:19 (adress Degernäs 281). Gården och byggnaderna (MAH). Om museets byggnadsinventeringar (MAH). Degernäs 8:44 (Degernäs 281)

Bostadshuset och ladugården på vänstra sidan om vägen, och tegelhuset på andra sidan vägen hörde tidigare till samma fastighet. Parstugan är förstås det äldsta bostadshuset och byggt på 1800-talet. Tegelhuset är byggt 1958. Här kan man se en del förändringar som är ganska vanliga på äldre gårdar i byarna runt staden: Parstugans ingång som tidigare satt på södra långsidan, som vetter mot ladugården, har flyttats till norra långsidan. Det brukliga på de gamla gårdarna var att byggnaderna var grupperade kring ett gårdstun med ingångarna in mot gården. På senare tid (här 1970-talet) har man troligen velat avskilja bostadshuset lite från ekonomibyggnaderna och därför flyttat dörren. Tegelhuset byggdes i slutet av 1950-talet och då flyttade dåvarande ägarna in i det och hyrde ut det gamla huset. Det är ganska vanligt att man vid den här tiden, mitten av 1900-talet, antingen renoverade och moderniserade det gamla bostadshuset (satte in badrum, nya ytskikt inne och ute som masonit och eternit o.s.v.) eller byggde ett helt nytt bostadshus på gården.

Degernäs 42:1 (adress Degernäs 293). Gården och byggnaderna (MAH). Till gården hör två bostadshus, ladugård och uthus.

De äldre kvarvarande gårdarna i Västerbotten har husen grupperade kring en fyrsidig innergård, med ingångarna in mot den. Före 1800-talet var gårdarna helt kringbyggda, med hus på alla sidor, men senare öppnades de upp så att det vanligaste blev tre längor som här, med bostadshusen och ladugården invid gårdstunet och övriga uthus med lite friare placering. Gårdarna hade ofta många olika hus som vart och ett hade sin egen särskilda funktion. Förvaringsbodar, smedja, matkällare, bastu o.s.v. Hus med ”eldfängd verksamhet” som smedjan och bastun låg alltid ett stycke längre bort från gårdens övriga hus.

Bostadshus Stort och ståtligt, ombyggt på 1920-talet, då tillkom förstukvisten i två våningar. Kan även vara ombyggt tidigare, övervåningen upphöjd med några timmervarv – vanligt att göra i mitten/slutet av 1800-talet. I samband med detta satte man gärna fasadpanel på huset om det inte hade det tidigare. Då blev även förstukvistarna vanliga och de kunde vara rikt utsmyckade. Huset är målat i ljusa kulörer, vet inte hur länge detta hus har varit gråvitt, men ljusa oljefärger började man med först i slutet av 1800-talet ute på landet och då på de rikaste gårdarna. Innan dess var den faluröda slamfärgen vanligast. Många hus hade också helt omålad fasad - I Degernäs fanns ända in på 1900-talet omålade bostadshus. Detta – byggnadsmaterial och kulörer - kan man se i de beskrivningar av husen som finns i gamla brandförsäkringshandlingar.

F.d. bagarstuga/sommarstuga

I detta hus var från början i ena halvan en bagarstuga och i den andra halvan en bostad med kök och kammare. Till denna bostadsdel flyttade familjen ut på somrarna och då passade man på att storstäda i det stora huset. Byggnaden har också under en period varit födorådsstuga eller förmånsstuga eller fargångsstuga, d.v.s. det hus som föräldrarna fick flytta till när något av barnen, oftast äldsta sonen, tog över gården och skulle bo med sin familj i det stora huset. Under en period på 1950-talet höll byns småskola till här, det var många barn i byn då och alla rymdes inte i skolhuset.

På 1970-talet inreddes huset till en modern bostad.

Ladugården är byggd på 1920-talet i timmer, tegel och resvirke. Den ersatte troligen en äldre ladugård som stått på ungefär samma plats. Kanske återanvändes delar av den när man byggde den nya. Den murade delen är typisk för ladugårdar från tidigt 1900-tal. Innan dess var ladugårdarna timrade.

Kornbod, vedbod/vagnslider och potatiskällare på andra sidan vägen är byggda i början av 1900-talet. De är inte timrade utan har regelstomme.

Degernäs 5:13 (adress Degernäs 295). Gården och byggnaderna (MAH). Vanliga skador och hur de har reparerats på detta hus (MAH). Degernäs 5:13 (Degernäs 295)

Detta är ännu en välbevarad gårdsgrupp på en av de äldsta gårdsplatserna i byn. Bagarstugulängan har omtalats som byns äldsta kvarvarande byggnad.

Bostadshuset är en ståtlig parstuga som tidigare hade en mer detaljerad fasad med omväxlande stående och liggande panel. Vid renovering på 1950-talet förenklades den enligt tidens mode, man kapade till exempel av de utstickande knutskallarna, men huset har ändå bevarat mycket av sin karaktär. Obs röda fönstren – trad kulör tills med kromoxidgrön

Bagarstugulängan innehåller bagarstuga, vedbod och en bostadslägenhet. Denna byggnad är ännu mer välbevarade än bostadshuset i fråga om snickeridetaljer. Huset har kvar gamla fönster och dörrar och utsmyckade foder och lister. Observera knutlådorna och fönsterbeslagen. Fönsterbeslagen är från slutet av 1800-talet och fönstret hänger på mittposten, vilket är lite ovanligt. Den gamla panelen är bevarad på västra långsidan, på gaveln har man bytt ut till ny med samma utförande som den gamla. Fotbrädan/fotlisten på västra långsidan är skadad, den får ta mycket stryk och man räknade med att få byta den med jämna mellanrum. Varsam renovering – byt bara ut de delar som är skadade.

Ladugården har en äldre timrad del bevarad, samt en murad del som tillkom på 1930-talet. Mittemot bostadshuset stod tidigare ett par ekonomibyggnader.

I mitten av 1920-talet öppnades Helge Jonssons diversehandel – övertogs av kooperativa under 1930-talet.
Mitt emot öppnade under 1920-talet först Janus Strandberg, senare Arthur Grönlund. I slutet av 1940 talet brann Konsums lager ned och då tog konsum över grönlunds butik och grönlund blev konsumföreståndare, nu endast en butik kvar i byn i början av 1950-talet – även post.

”Siris”, Degernäs 45:1, möjligen med redan på storskifteskartan 1791. Södra delen av byn expanderade under 1800-talet (HW). Gårdens byggnader omgärdar ett större gårdstun. Här finns bostadshus, ladugårdslänga och ett sommarhus. Sommarhuset var tidigare en parstuga med delades mellan två bröder, så den andra delen står på fastigheten intill MAH Denna gård står på en fastighet som vid laga skiftet delades mellan två bröder. Då delade man på bagarstugan, som var en parstuga byggd 1869. Kvar här på den äldre gården blev en enkelstuga och den tredjedel som var salen togs med till den nya gård som byggdes upp på den andra halvan av fastigheten, där den blev en del av bostadshuset. Den nya gården är nuvarande Degernäs 43:1, Curt Lindgrens, som ligger väster om Siris.

Byskolan

Fastigheten bildades 1906 och skolhuset byggdes 1908 av Degernäs byamän. Innan dess hade skolundervisningen varit ambulerande mellan olika hem i Degernäs och Stöcke. I början innehöll huset lärosal och lärarbostad men bara klass 3-6 rymdes så småskolan flyttade runt ända till 1929 då skolan byggdes ut. Som vi hört tidigare var barnkullarna stora på 1950-talet och alla rymdes inte i skolan då. Byamännen skänkte skolan till Umeå kommun som drev skola där fram till 1960. 1967 såldes skolan och blev privatbostad.

Skolhusbyggnaden är ett så kallat sågspånshus. Sådana började byggas i början av 1900-talet. I stället för timmer hade de en stomme av reglar som kläddes utvändigt med bräder och fylldes med sågspån. Föregångare till hur trähus byggs idag.

Ladprojektet

Ladorna på slätten är viktiga att bevara för landskapsbilden, de renoveras nu inom ett projekt som västerbottens museum driver med pengar från Länsstyrelsen, inom landsbygdsprogrammets åtgärd Utvald Miljö, här kommer ca 80 lador att renoveras.

Industrin (MAH). Industrin – DEM-VERK Mekaniska AB

Redan 1836 omnämns en smedja på fastigheten. 1910 byggde N P Forsberg en större smedja till sin son K A Forsberg. Han tillverkade jordbruksredskap och utförde olika smidesarbeten.

1956 startade Henry Forsberg, också han smed, den verksamhet som skulle bli det som bedrivs idag. Nu är moderbolaget Normek och här tillverkas stålkonstruktioner till stommar, broar, m.m. 2007 fick man priset som årets tillväxtföretag i Umeå och samma år vann personerna bakom en konstruktion tillverkad här Stålbyggnadspriset 2007. Konstruktionen var det ”svävande taket” i Vällingby centrum, Stockholm. Det är ett fristående tak över torget, glas på stålskelett står på fyra höga pelare. En lätt konstruktion som tycks sväva över marken.

Degernäs 36:1. Gårdens ursprung och (tidigare) byggnadsbestånd. På gården fanns ursprungligen ett flertal byggnader; två bostadshus, ladugård med loge och storhässja samt flera andra ekonomibyggnader. (På 1970-talet delades fastigheten i tre delar)

Det gula huset är ett av de ursprungliga bostadshusen på gården. Det är en partsuga byggd 1814. Trapphuset byggdes ut 1929. Längs med vägen där det gröna huset nu ligger låg tidigare ytterligare en parstuga som revs för att ge plats åt det mindre huset 1938-39. Det lilla huset var tänkt att bli födorådsgård.

Ladugården är byggd omkring 1911 och har en timrad ladugårdsdel klädd med panel, en vagnslider i mitten och en hönshusdel till höger (därav de stora fönstren). Mot baksidan är en loge och där har också funnits en storhässja i anslutning till logen. Det är väldigt vanligt att ladugårdar är påbyggda i olika etapper under olika tider, allteftersom behoven har skiftat.

Kornbod från 1800-talets början. Närmast kvadratisk plan, timrad i två våningar. Typen vanligare i inlandet. Bodar är de mest vältimrade byggnadstypen i länet, fanns för fisk, is, kött, mjöl osv. Byggnaden vårdades väl och gick ofta i arv. Den äldsta timmerbyggnaden i länet är en bod i Tegsnäset från tidigt 1600-tal.

Vagnslider har tidigare varit del av en ladugård, ofta återanvände man timmer från äldre byggnader när man byggde nya. Timrad på stengrund.

Skador: sjunkit, syllvarv ruttet, timmergavel skadad. Åtgärder: byt syll, rikta upp, klä in fasad och knutar med stående panel.

Ursprungligen var deras tak täckta med hyvlat träspån (pärt). Det var det vanligaste takmaterialet på både bostadshus och uthus på landsbygden från mitten av 1800-talet fram till början/mitten av 1900-talet, då pannplåten kom. Före 1800-talets mitt var taken täckta med näver. Från början hyvlades spånen för hand, sedan kom mekaniska, vattendrivna och elekriska spånhyvlar i olika konstruktioner. Det går åt ca 100 spån per kvadratmeter och ett spåntak kan hålla i omkring 25 år. Spåntak läggs fortfarande men huvudsakligen i museala miljöer. Innan spåntaken var taken täckta av brädor eller näver med ved eller torv som täckning.

I Degernäs hässjades höet på snesor och järntråd . För kornet så fanns förr mängder av storhässjor, vilka kan ses som långsmala byggnader i lagaskifteskartan från slutet av 1800-talet. Kornet hässjades senare på skylar/snesar. Några rundlogar fanns aldrig här utan logarna har varit ihopbyggda med ladugårdslängorna.

Bagarstugan/tvättstugan är ovanlig, det är sällan tvättutrusningen finns kvar och även själva tvättstugorna är sällsynta.

Ladan bortanför vagnslidret påminner om en liten salpeterlada även om det är oklart om det verkligen har varit fallet. Salpeterframställning var en binäring till jodbruket vid sidan av pottaska, tjära, kolflottning och sågverksprodukter. Salpeterframställning till krut var vanligt i landet från 1809 och framåt – kulminerade på 1830-talet. Skador: växtlighet nära, sjunkit, knutskallar borta – knutar glidit isär, timmer anfrätt på insidan. Om man själv vill underhålla/reparera, tänk på: Håll undan växtlighet runt omkring. Håll marken borta från syllvarvet. Se till att taket är helt. Lägg gärna galvad pannplåt, det är en bra ersättare för de gamla spåntaken.

Norr om denna lada står ännu en liten timmerlada.